Skokloster och padda

Jag minns från tonårstiden när jag hade en blogg (innan Facebook kom och tog död på allt...) att det kunde vara ganska knepigt att få till en uppdateringsrutin. Jag menar, man har ju trots allt fler saker på sin ständiga "att göra lista". Målet är att göra ett inlägg i veckan. Ibland fler om det känns påkallat, men annars ett per vecka. Det är ett bra sätt att få koll på vad man faktiskt haft för sig! Ofta inser man att dagar då man "inte gjort någonting!" i själva verket innehållit både det ena och det andra.

Nåväl. Igår var vi på bröllop för Richard och hans "nya" tjej Elin. De gifte sig på Skokloster. Som historiker borde man ha varit där, men det var första gången för både mig och Mats. Upplägget var bra: vigsel och sedan mingel/tårta, men ingen stor fest som pågick hela natten. Vi var hemma igen vid 21-tiden. Toppen, för idag har vi behövt städa ut det sista från ladugården där fåren gick i vintras samt plocka ihop trädgården inför hösten. Pumporna och några morötter är kvar ute i landet, men annars är allt skördat.

Killen som stod för musiken heter Jamie Hannah och var influgen hela vägen från USA. Ganska känd, vad det verkar? Otroligt framträdande, och så ödmjuk. Jag fick axla rollen som översättare under minglet efteråt.

Vi höll inte till i själva slottet utan i den här byggnaden. Från på 1200-talet!

Höjdpunkten, Sickan! 3 månader gammal golden.

Här kommer, som ett litet mellanspel, några jobbilder från veckan. Terminens första föredragshållare på det internationella högre seminariet var Nathalie från St. Andrews (universitet i Skottland). Själv var hon var med på länk från USA. Snacka om hybrid!

Och efteråt sedvanlig AW. Den här gången på Östra Station.

I växthuset har det flyttat in en padda! Jag tror det är en padda, i alla fall?

Den verkar trivas i vår vatten... skål? balja? kärl? Har lagt i ett vedträ också, så att den kan ta sig upp och ner enkelt. Hoppas den stannar. Paddor äter tydligen både sniglar och snigelägg!

Trots att den här sommaren inte kommer gå till historien som vår mest framgångsrika odlingssäsong så har pumporna levererat stort även i år. Det är konstigt egentligen, de borde inte ens kunna växa i vår zon!

Sensommar

Jag håller på att baka paj. Rabarberpaj, för tillfället. Vi har inga egna rabarber utan har fått några av en granne. I flera år har vi försökt odla själva, men plantorna vägrar att ta sig. Är det inte typiskt? Rabarber, som ju är att betrakta som ett ogräs i princip! I år har vi för första gången sedan vi beskar äppelträden åtminstone fått en rejäl äppelskörd. Goda är de dessutom, och stora. Ja, det framgår väl att det är skördetider, och som vanligt är det svårt att hinna ta vara på allt.

Mats var hemma en snabb sväng i fredags men är nu iväg på ännu en jobbresa. Ner till Småland, av alla ställen. Här hemma lunkar livet på som vanligt även om tempot skruvats upp en aning på jobbet. Jag försöker vara inne i Stockholm på måndagar och onsdagar, antingen för att besöka arkiv eller vara på kontoret. Det blir en ganska bra balans, tycker jag.

I väntan på bussen in till Stockholm

I onsdags kväll hade masterstudenterna avslutningsfest. Jag var medbjuden!

Fint gäng. Hoppas det går bra för dem framöver, vad de nu tar sig för i livet.

I fredags satte vi om fårhagen... igen

Den här gången drog vi inhägnaden genom ett skogsparti med några större stenar. Fåren har aldrig visat prov på någon äventyrslystnad tidigare men oj, så de började klättra! Jätteroligt tydligen, och duktiga var de. Riktiga bergsgetter...

Nu har de sällskap av en flock hästar också

Händelselös vecka

Den här veckan har faktiskt inte varit särskilt rolig Jag har haft fullt upp med att jobba och ta hand om alla djur och odlingar! Mats är ju bortrest. Man tror inte att det ska ta så mycket tid, men det gör det tydligen. I onsdags var jag inne Stockholm och träffade kollegorna igen, höstens första avdelningsmöte. Jag har förresten haft väldigt mycket migrän ett par dagar och det förklarar nog varför allt har känts lite extra grått. Det var flera månader sedan jag hade sådana anfall! Hoppas det inte fortsätter.

Det var länge sedan Simon var med på bild. Här är han, lika förorättad som vanligt.

I onsdags efter jobbet var det AW. Här med förra terminens masterstudenter i militärhistoria som nu är klara.

Det här är den segaste sträckan på min löprunda. Ungefär 2 kilometer hemifrån, då man är som tröttast och minst av allt vill ha en raksträcka...

Andra delar av rundan innehåller såna här inslag! Motivationshöjare.

Och väl hemma möts man av Anita. Favorithönan. Lika tam och sällskaplig som en hund.

Bästa middagen när man är själv, chevré chaud.