22 dec. 20242 min läsning

Julfiranden

Det här är första dagen jag känner mig helt frisk sedan i torsdags förra veckan. Herregud, vilken seg förkylning. Jag missade en högtidsfest med Svenska Akademien på grund av det. Bortsett från att jag hade sparat min finaste klänning till det tillfället gjorde det dock inte så mycket. Sista veckan innan jul är det ju fullt upp redan som det är!

Igår var vi hembjudna till en gemensam kollega/vän till mig och Mats, Ingvar. Han bor i Tullinge med sin fru Anne, och har årligen en liten julfest. Jag bodde ju i Tullinge en period i en studentlägenhet. Första egna lägenhetskontraktet! Skulle knappast säga att jag saknar det, men visst var det lite nostalgiskt att åka dit igen. Vi tog faktiskt bilen till Stockholm, vilket gjorde att vi var lite mer flexibla idag när vi skulle hem igen. Bussarna går inte särskilt bra på söndagar. För några timmar sedan kom pappa, Casper (min bror) och farmor och farfar hit. De stannar över natten och åker vidare till Uppsala imorgon eftermiddag, till min faster med familj.

Kvällsmat på sängen. Det finns fördelar med att vara sjuk.

På väg till Tullinge

Ingvar

Rusa! Huskys är så himla härliga. Synd att de kräver så mycket. Vi kommer aldrig ha tid med en sådan hundras (ja, vi har planer på att skaffa hund någon gång i framtiden).

Casper, farmor och farfar

Pappas projekt den här gången är att borra ett ventilationshål till vår köksfläkt. I dagsläget går matoset från spisen rakt upp i... taket! Hur sjukt är inte det? Hur tänkte man när man byggde? I alla år har vi försökt undvika att tillaga mat som osar mycket (kött, pannkakor) just för att köket förvandlas till en gaskammare på minuter. Äntligen kommer vi slippa tänka på det (förhoppningsvis...).

Den här fina tröjan fick jag av min vän och granne, Maiken.

Och de här fina handledsvärmarna fick jag i julklapp av, håll i er, mammas mans mamma, som heter Lena. Bor i Västervik hela gänget! De kommer vara sköna att ha på sig ute i trädgården.

Här är en annan tröja som min vän och tidigare Skansenkollega Osva stickade till mig i höstas. Tror inte jag hade kommit igång med bloggen då, så har inte visat den tidigare. Den är i något slags bambu/ullmaterial. Lyckligt lottad känner jag mig som har vänner och bekanta som bryr sig om att skapa små stickalster till mig. Det är en väldigt fin gest.

Faktum är att jag blivit inspirerad att ta tag i min egen stickning igen. Jag lärde mig grunderna i stickning när jag jobbade på Skansen, men gav mig på alldeles för svåra projekt och tappade både lust och självförtroende. Nu tänkte jag ge det en ny chans. Maiken (bilden) är min tålmodiga läromästare.

Nu över till julpynt! I år bestämde vi oss för att inte skaffa gran. Åtminstone ingen vanlig, stor. Istället blev det lilla granen på bilden. Såhär i efterhand ångrar jag mig, så det blir en läxa inför nästa år! Man ska ha gran, punkt.