29 dec. 20242 min läsning

Ledighet

Jag har tagit så många bilder den senaste tiden att jag inte tror någon kommer orka ta sig igenom hela det här inlägget. Det blir ju så runt jul, allt är så fotovänligt. Eller ja, inte utomhus förstås, där ser allt bara dött och blött ut. Detta är första året sedan vi köpte huset som det inte varit snö på julafton! Kanske tog vintern ut sig för hårt förra året? Då hade vi ju snö och minusgrader från december till typ... april (kändes det som, i alla fall).

Vi har haft en lugn julvecka. Julafton firade vi som vanligt hemma hos Mats syster med familj inne i Stockholm. På kvällen åkte vi hem, tittade på en film och gick ut till djuren runt midnatt. Det sägs ju att de ska kunna prata då... Nåväl. I fredags var jag inne på kontoret en sväng, och idag har min kollega Michaela varit här med sina två barn, Saga och Vera. Vi har ätit pannkakor, lekt med djuren, kardat ull och spunnit på slända och spinnrock. En lite annorlunda dag för två stadsbarn, minsann!

Julafton

Pappa Postrup

Enzo

Gröt till tomten

Ifall någon nu undrar så nej, de visade inga prov på kommunikationsfärdigheter under julaftonsnatten. Tyvärr.

På juldagen, eller om det var annandag jul, städade vi hönshuset. På bilden ser ni rederna. Mats har varit väldigt fiffig och byggt in dem i innerväggen, så att bakre delen liksom sticker ut på andra sidan. Yteffektivt!

Tomten ratade gröten, till hönsens stora glädje!

Peggy

Gå i takt!

Och så lilla Tom, vår tuppkyckling som blivit stor. Hans uppgift i flocken är att hålla vakt, medan stortuppen letar mat och tar hand om hönorna.

Alla nöjda och glada

I fredags var vi i Stockholm och hämtade de här två! Oscar II och Fredrik I (vi har ju redan en Gustav IV Adolf...). Ett tag hade vi ju 6 kaniner, men de har strukit med en efter en på grund av åldersrelaterade sjukdomar. De var ganska gamla allihop när vi tog över dem. Alla förutom Gustav då, som vi haft från start.