Melodifestivalen

9 mars2 min läsning

Rätt låt vann! Inte bara för att den är svängig, utan för att Sverige och Finland (och för all del hela norden) behöver hålla ihop i dessa tider. Igår var vi på Melodifestivalen för första gången och det var otroligt. Mats hade fått biljetter genom jobbet. Jag har väl inte varit ett sådär otroligt hängivet mellofan de senaste, ehm, decennierna, men det var en helt annan sak att befinna sig på plats. Vi kom direkt från mitt föredrag på armémuseum, internationella kvinnodagen till ära. Publiken bestod av 30 + personer, vilket tydligen är bra för att vara mitt på dagen en lördag. Fia inledde med att prata om kvinnor och frivilligförsvar, sedan tog jag över och höll en presentation om min forskning/Blå Stjärnan och därefter var det frågestund.

Överlag har det här varit en rolig vecka, förutom att jag låg utslagen i migrän i tisdags. Det händer inte så ofta att jag får riktiga, förlamande anfall längre, men när de väl kommer finns inget att göra. Jaja.

Armémuseum

Här har vi Svenska Blå Stjärnans generalsekreterare. Hon tog chansen efteråt att informera om Blå Stjärnans arbete idag och vilka eventuella uppdrag de kommer få framöver, mot bakgrund av det förändrade säkerhetspolitiska läget. Det var inte planerat (vi visste inte ens att hon satt i publiken), men det blev väldigt bra!

Mats föräldrar, och Mats också för all del, var där och lyssnade. Efteråt hann vi med en snabb fika.

Därefter åkte vi till SVTs mellomingel.

Här har vi Robert Egnell, Försvarshögskolans rektor.

Sedan fick vi en visning backstage. Här är vi bokstavligen precis bakom scenen.

Dansarnas olika ombyten. De har bara minuter på sig att svida om mellan alla bidrag! Så imponerad av dem, inte bara på grund av alla ombyten såklart utan deras insatser överlag. Tänk bara att komma ihåg alla olika koreografier!

Granarna som används i Kajs nummer!

Här inne i en buss strax utanför arenan sköts all teknik! Kameror, ljus, röstning, hur, när och vad som sänds ut i TV och liknande.

Nu över till ett lite mindre glamouröst men ack så raffinerande sammanhang... i onsdags höll Jack Abernethy (vänster) ett föredrag på vårt internationella seminarium. Influgen från Skottland.

Jack och Natalie är båda Steves (nästa bild) tidigare doktorander. Skålen på bilden är en så kallad quaich. Det som pågår här är en ceremoni... quaichen fylls med whysky och skickas runt bordet, som ett sätt att fira att de klarat sin disputation :) Natalie började jobba hos oss förra veckan som lektor!